Det blir landet ikväll. Säkerligen kommer det bli lika mysigt som vanligt men jag börjar tröttna på "man får nöja sig med det lilla".
Jag skulle kunna tänka mig att bli prioriterad någon gång. Och blir jag inte det ganska så snart så vetisjutton hur länge jag vill vara med.
23 juni 2009
Det blir landet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommenterar mera:
Öh vänta vad? Vadå landet? För Tröjan? El för båda. Jag tänker kasta sten i glashus, d finns 2 skäl o inte bli prioriterad: 1, om han el nån nära honom e sjuk/mår dåligt osv. 2, att han behöver lite avstånd för o känna o tänka. Annars ser jag d såhär: prioriterar han inte rätt nu, tror du han kommer göra d sen? Surt sa räven. Men lugn i båten, du e ju en kung!
jag vet inte om det har med min höga ålder att göra, eller med psykopaten att göra, men jag har faen bestämt mig för att inte bli bortprioriterad, o inte heller KÄNNA mig bortprioriterad.
och jag ska aldrig prioritera bort det jag egentligen vill för en killes skull. som tex mitt travintresse.. om jag vill koll apå trav så får han fan vänta liksom.
jag ska inte behöva vara tillgänglig hela tiden, inte ösa ömhetsbetygelser o komplimanger, jag ska ha mitt eget liv o vill nån vara med mig så är det inte bara jag som ska anpassa mig.
så tänker jag :)
AA, jag kallar det landet. Där han bor. Och egentligen är det inte så surt om det aldrig blir så. Det kan låta helt sjukt och så men jag vet ändå inte om jag pallar lägga ner så himla mycket energi på någon som inte gör det på mig.
Nostalgia, jag tycker du tänker himla bra. Väldigt precis så som det ska vara.
Skicka en kommentar